I dagens inlägg tänkte jag, Susanna, dela vår berättelse till graviditet. Resan till en graviditet ser väldigt olika ut, och det lyfts sällan hur vägen dit sett ut. I inlägget kommer ni få ta del mina tankar och känslor i de olika stegen i processen, hur jag förberett min kropp inför en kommande graviditet och mycket mer. Jag befinner mig i skrivande stund i v14 och har beräknad BF den 23:e september.
Min resa till graviditet
Som många av er kanske känner till så gick jag och min pojkvän igenom en abort i december 2021. Vi var båda överens om att det var rätt val utifrån den plats vi var på just då. Det jag kunde känna månaderna efteråt var en större längtan än tidigare vilket jag reflekterat mycket kring. Jag tror att det dels har att göra med att vi i samband med aborten verkligen satte vi oss in i att få barn, för det var inte självklart för oss att välja bort det, utan det lutade faktiskt mot att behålla det. Sen var det många faktorer som spelade in som slutligen gjorde att vi tog beslutet som vi gjorde. En aspekt som jag också tror spelade in och gjorde att längtan blev större var att jag rent fysiskt fick uppleva en graviditet i kroppen. I skrivande stund känns det sårbart att skriva detta samtidigt som det känns viktigt att belysa då många av er har hört av sig till mig då ni gått eller går igenom en liknande process. Här kan du lyssna på avsnittet med mig om abort.
Månaderna gick och jag jobbade med att processa allt som hade med aborten att göra, att känna full acceptans till vårt val men också känna acceptans till känslor av längtan som började smyga sig på. I slutet på augusti började vi prata om att ”flowa” det vill säga det som händer får hända, men vi tog inget ”beslut” på det sättet. Vi var även inställda på att det kunde ta flera månader vilket är normalt och naturligt. I september blev vi gravida, vilket var lite av en chock att det gick första månaden vi inte skyddade oss, men den lilla själen var så välkommen till oss. Jag tog graviditetstestet på morgonen men sa inget till Oliver då jag ville överraska honom. Jag åkte till affären och köpte en body med ”jag älskar dig pappa”. Det var en sån otroligt fin stund när jag delade nyheten. Tacksamheten, kärleken och lyckan att få bli föräldrar är så stor att ta in.
Graviditet som slutade i missfall
Några veckor senare togs den lyckan ifrån oss då vi fick ett missfall i vecka 7 (i mitten av oktober). Den smärtan är svår att beskriva, att få uppleva det man drömt om och att det sen tas ifrån än gör obeskrivligt ont. Om ni vill läsa mer om missfallet, hur jag hanterade det, lärdomar och hur jag stöttade kropp och själ i samband med kan ni läsa följande blogginlägg: Hur jag tog mig igenom mitt missfall. Efter det var fokus på att läka och processa det som skett, för oss båda. Det finns så många gåvor och lärdomar som jag kan se nu i efterhand även om det var en av de tuffaste sakerna vi gått igenom.
Månaden efter missfallet fick jag även veta att jag hade borrelia, bartonella och babesia, så i samband med det gjorde jag mycket akupunktur för att stötta kroppen, drack örter och gjorde flera behandlingar i Thailand för just de infektionerna jag hade. Jag var färdigbehandlad första veckan i december och efter det var fokus på att bara vara och tillåta kroppen få göra sitt. Jag hade även två veckors semester där jag kopplade bort allt som hade med kvinnohälsa och hälsa att göra. Fokuserade på att läsa vanliga böcker, lyssna på musik, poddar, äta god mat och bara njuta av att vara i värmen.
Så fick jag veta att jag var gravid och tidiga graviditetssymptom
Vi kom tillbaka till Sverige på nyårsafton och två veckor senare åkte vi tillbaka till Island. I mitten på januari, fyra dagar efter att vi landat på Island vilket var ganska exakt 3 månader efter missfallet, plussade vi igen. Redan på dag 30 i menscykeln vilket var dag 12 i fas 3 (lutealfasen) anade jag att vi var gravida. Min lutealfas är aldrig längre än 12 dagar, så på lördagen sa jag till Oliver att jag anade att vi var gravida. Fjorton dagar efter ägglossning tog vi graviditetstestet, de flesta väntar till 16 dagar efter ägglossning men med tanke på att jag känner min cykel och att min fas 3 inte brukar vara längre än 12 dagar valde vi att ta det efter 14 dagar. Den här gången gången ville jag att Oliver skulle vara med till skillnad från förra gången när jag ville överraska honom. Jag kissade på stickan och sen var det bara att vänta. Jag vågade inte titta så Oliver fick göra det. Han tittade och testet visade gravid 1-2 veckor. Världen stannade upp för någon minut. Vi kramades och försökte ta in att vi fått den finaste nyheten vi någonsin kunde få. Den lyckan var obeskrivlig samtidigt som det kändes ofattbart. Även om jag hade haft på känn att sannolikheten var stor att jag var gravid är det en annan sak att verkligen se det.
Med tanke på alla år jag har lärt känna min kropp, fanns det flera tydliga tecken som indikerade på en graviditet som någon som inte är så insatt kanske inte hade tänkt på. Vad som fick mig att ana att jag var gravid:
– Min temperatur höll sig hög under hela fas 3 (lutealfas)
– Min fas 3 var längre än 12 dagar vilket enbart inträffat när jag varit gravid
– Ömma bröst
– Nästan direkt efter ägglossning kände jag en sådan hunger jag aldrig gjort tidigare, min första tanke var att det var en galen fas 3 (cravings)
– Kände även av en mensvärk vilket gjorde att jag tvekade på att jag var gravid vilket jag nu förstått ett är vanligt tecken på tidig gravid
Här ser ni en karta på min menscykelkarta den månaden vi blev gravida.
De första två veckorna kände jag inga graviditetssymptom alls förutom ökad hunger, mensvärk och ömma bröst. Jag mådde hur bra som helst. En vecka efter att vi tagit graviditetstestet tog jag ett nytt graviditetstest med veckoindikator för att se att HSG-hormoner ökade som det skulle som visade 3+. Jag tog även ett test bara 3 dagar efter vi plussat som fortfarande visade vecka 1+2 vilket skapade mycket rädsla i mig då jag tänkte att graviditeten avstannat. Sedan tog jag som sagt ett nytt graviditetstest några dagar senare som visade vecka 3+ vilket indikerade att hormonerna ökade som de skulle. Lärdomen i detta och beslutet jag tog utifrån detta var att jag bestämde mig för att ha full tillit till processen, att ta ett “extratest” för att se att hormonerna ökade som de skulle är inget jag rekommenderar någon annan. Öva dig i att ha full tillit till din graviditet och att allt kommer att bli som det är menat istället för att försöka kontrollera.
Framöver kommer ni kunna läsa mer om min trimester 1 i ett kommande blogginlägg där ni får följa min resa fram med tankar och känslor kring trimester 1, tidigt ultraljud, vilka symtom jag upplevt och mycket mer.
Hur jag förberedde kroppen inför en graviditet
Som många av er känner till har jag haft en bakgrund med utebliven mens (HA) och har de senaste fem åren arbetat med att få tillbaka en regelbunden menscykel vilket jag också haft de senaste 2,5 åren. I Womensync pratar vi mycket om Trimester Zero vilket handlar om tiden innan graviditet och hur man kan ge kroppen förutsättningar att förbereda sig inför en graviditet. Om du vill lära dig mer om Trimester Zero är tips att lyssna på följande podcastavsnitt: Trimester Zero - Att stötta kroppen inför en graviditet och Q/A Trimester Zero med Maria Sären. Mitt syfte när jag började min läkningsprocess med att få tillbaka min uteblivna mens var inte en graviditet, utan att få tillbaka mitt femte hälsotecken som hos oss kvinnor är menscykeln. Sen har jag alltid haft dröm om att få uppleva att bli mamma om det är möjligt.
Det magiska med min resa från utebliven mens till en regelbunden menscykel är att våra kroppar kan läka och läker när vi ger dem kärlek och vad de behöver. Till er som går igenom en liknande resa; det går att få tillbaka din uteblivna menscykeln naturligt genom livsstilsförändringar. Kunde jag, kan du! Om du vill läsa mer om vilka förändringar jag gjorde för att få tillbaka min uteblivna mens kan du lyssna på detta avsnitt: Utebliven mens, livsstilsförändring och holistisk hälsa med Susanna Moen och läsa följande blogginlägg: Få tillbaka menscykel och ägglossning vid utebliven mens.
Trimester zero - månaderna inför en graviditet
På ett eller annat sätt har jag “omedvetet” arbetat med min Trimester Zero i flera år för att ge kroppen de resurser och förutsättningar som den behöver för att driva igenom en stark ägglossning. Nedan delar jag några av de saker jag gjort senaste året som har varit gynnsamma för mig och som även förberett min kropp inför en kommande graviditet:
Frukost
Förr i tiden tränade jag alltid på tom mage eller promenerande innan frukost. De senaste åren har jag alltid ätit frukost det första jag gör. Att äta direkt på morgonen signalerar till kroppen att den är trygg och att det finns resurser (dvs vi behöver inte jaga för att få mat). Jag har även fokuserat på att äta en bra frukost med fokus på fett och protein som stabiliserar blodsockret.
Kosttillskott
Under de senaste åren har jag ätit flera olika kosttillskott för att stötta näringsbrister. De jag ätit är bland annat Q10 som jag älskar som stöttar mitokondrierna (våra celler) och som visat sig ha positiva effekter på äggkvalitet. Har även ätit tillskott av magnesium, C-vitamin och Omega 3. I samband med min första graviditet började jag äta PreNatal från Thorne för att även stötta kroppen med folat som är viktigt under första trimestern för bebisens utveckling. Thorne innehåller väldigt höga doser vilket har gjort att jag har ätit ca 2 kapslar ca 5 dagar i veckan, något jag gjort hela hösten och även under denna graviditet. Senaste veckan har jag bara ätit 1 gång i veckan för att jag ätit höga doser av B6 pga gravidillamående.
Mindre högintensiv träning och löpning
De senaste åren har jag minskat mycket på högintensiv träning som HIT-pass, intervallpass och löpning i stort. Jag har istället fokuserat på styrketräning, yoga och promenader. Jag kunde göra något löppass i fas 3 (mellan ägglossning och mens) eller precis i början på fas 1 (mens). Innan ägglossning tränade jag aldrig högintensivt då min kropp lätt kunde se detta som stress vilket gjorde att ägglossning sköts upp. Vid lugnare perioder påverkades jag inte på samma sätt men jag lever ett ganska intensivt liv överlag med tanke på mitt jobb och mycket resor.
Återhämtning, sömn och stress
Jag har jobbat mycket med återhämtning och att hantera stress. Stress har varit en av de största faktorerna till att min ägglossning kan bli sen (det är aldrig mensen som är sen utan det är ägglossningen). Även om jag haft en regelbunden menscykel de senaste åren är min ägglossning väldigt känslig för stress och om jag får för lite återhämtning kommer det till uttryck direkt i min cykel. Därav har jag varit noga med att sova minst 8 timmar, ha tid till meditation, läsa böcker, gå promenader i naturen, se på serier med min kille och bara ta det lugnare i allmänhet.
Bytt ut hudvård och produkter i hemmet
De senaste åren har jag blivit mycket noggrannare med vilka produkter jag använder på min hud och i mitt hem då det kan ha en stor påverkan på hormoner men också äggkvalitet och spermiekvalitet. Jag har bland annat bytt ut hudvård (vilket blivit enkelt då jag enbart använder våra produkter i Womensync), sprayar bara parfym på kläder istället för direkt på huden då dofter/parfym kan innehålla upp till 200 ämnen, bytt ut plast mot trä och teflon mot rostfritt stål. Jag är inte extrem på något sätt men har framförallt bytt ut de produkter som jag använder på daglig basis som duschkräm, hudkräm, deo, schampo och balsam.
Tillåta mig själv att vara
En sak som jag tycker är viktig att lyfta är att släppa perfektion och ha en avslappnad relation till livet (enklare sagt än gjort). Min relation till mat, träning och livet har aldrig varit så avslappnad som den var månaderna innan graviditeten och är nu. Jag har ätit vad jag känt för även om det är vitt socker, fått i mig gluten då och då och jag har verkligen lyssnat på kroppens signaler och gett den vad den är sugen på och behöver.
Många kvinnor vi möter i Womensync vill göra allt “perfekt”, vilket gör att man blir fanatisk när det kommer till mat, hälsa och kroppen. Det finns ingen perfektion när det kommer till hälsa eller resan till graviditet. Självklart är det viktigt att ge sig själv näring, få in rörelse och göra bra saker för kroppen men det finns också utrymme att chilla i soffan en hel dag eller äta en efterrätt.
Varje vecka möter vi kvinnor i Womensync som gått igenom missfall eller ofrivillig barnlöshet och jag vet att en månad, tre månader, sex månader eller år av väntan kan kännas som en evighet när det kommer till barnlängtan. Jag är ödmjuk för att resan till att bli gravida har gått relativt snabbt för oss, även om vi fick gå igenom en förlust mitt i processen. Något som varit till stor hjälp i min process har varit det spirituella, det har hjälpt mig att känna acceptans till det som hände, att lära mig leva i ovisshet och ha tillit till processens gång. Att i varje cell i min kropp våga tro och känna tillit till divine timing – att allt kommer att ske exakt när det är menat att ske. Det är en process som kan vara otroligt utmanade men för min del har det varit till hjälp att ta guidning och en tro på något större. Till er som är mitt i er resa just nu – jag skickar all kärlek och styrka till er. Jag hoppas från botten av mitt hjärta att ni kommer att bli välsignade med en bebis när tiden är inne för er.
Oavsett var ni befinner er i er process – massor med kärlek till er!
